Här kommer äntligen min analys av Svindlande höjder! Det tog mer tid än beräknat, men det gör den inte bättre. Som vanligt kan jag inte hålla mig kort, utan lyckas (tyvärr) få det till två sidor där andra skirver en. Jag hoppas trots det att det inte blir alltför långtråkigt att läsa den. Enjoy!
Handling
En man hyr en gård ute på landsbygden, men blir inte så trevligt bemött av sin hyresvärd på den närliggande gården. Den förstnämnde anar att allt inte står rätt till, och vill veta mer om historien bakom gårdarna och personerna som bor där. Hans hushållerska har arbetat på gårdarna under 18 års tid, och har en mycket spännande historia att dela med sig av.
Svindlande höjder är en roman om kärlek, hat och hämndbegär som utspelar sig vid sekelskiftet 1700-1800 ute på de brittiska hedarna.
Personerna
Heathcliff
Heathcliff anser jag vara en väldigt viktigt person i Svindlande höjder. Detta eftersom han är med genom i stort sett hela boken, och berör människorna runt omkring sig på ett betydande sätt. Jag skulle vilja påstå att han enbart sprider en negativ stämning vart än han går, på grund av sin styvsinthet.
Han kommer till familjen Earnshaw på Whuthering Heights som liten pojke (10-12 år?), efter att Herr Earnshaw hittat honom (föräldralös) under en resa till Liverpool. Till en början är alla i familjen Earnshaw mycket negativt inställda till den nya familjemedlemmen, men det dröjer inte länge förrän Heathcliff och Catherine (fröken Earnshaw) blir oskiljaktiga. Han blir däremot illa behandlad av hennes något äldre bror, Hindley Earnshaw, och familjen Earnshaws hushållerska, Fru Dean genom att bli både fysiskt och psykiskt nertryckt. Fru Dean berättar:
”Han verkade vara ett trumpet tålmodigt barn, kanske garvad mot dålig behandling; Hindleys slag tog han emot utan att blinka och utan att fälla en tår, och när jag nöp honom drog han bara efter andan och spärade upp ögonen som om han hade råkat göra sig illa av en ren händelse som ingen kunde rå för.” (s.42)
Heathcliff blir mycket bortskämd eftersom Herr Earnshaw har föreställningen att alla andra i huset hatar Heathcliff, bara för att han själv älskar honom mer än sina egna barn. ”Det där blev till skada för pojken, för de mera vöälvilliga bland oss ville inte reta upp husbond, och därför gav vi efter för hans svaghet och vår eftergivenhet gav rik näring åt pojkens högmod och gjorde honom ännu mer styvsint.” (s.45)
Åren går och Heathcliff och Catherine har vuxit upp till ungdomar. En dag hör Heathcliff, av en händelse, Catherine berätta för Fru Dean (hushållerskan) att hon tackat ja till unge Herr Linton från den närliggande gården Thrushcross Grange. Hon avslöjar även för Fru Dean att hon egentligen älskar Heathcliff, men att de vore en skam att gifta sig med honom nu, på grund av den ställning han har efter alla dessa år av dålig behandling. Detta leder till att Heathcliff rymmer hemifrån och återvänder inte förrän ca 3-4 år senare.
När Heathcliff dyker upp efter några år, har han förändrats både till utseende och sätt. ”han hade vuxit upp till en högrest, kraftigt byggd och ståtlig man(…)Hans raka hållning kom en att tro att han tjänat i armén(…)det var ett intelligent ansikte och visade inga spår av hans tidigare förnedring.” (s.105)
Det blir ganska snart klart att Heathcliff med sin ”hemkomst” har siktet inställt på hämnd mot alla de som tidigare behandlat honom illa.
Heathcliff går först till Whuthering Heights, där nu Hindley Earnshaw, hans tidigare plågoande, är herre i huset. Hindley har problem med alkohol och super sig ofta redlöst full. Detta underlättar för Heathcliff, som lyckas få Hindley att spela bort alla sina tillgångar och till sist även gården. När Hindley avlider, går saker och ting så som Heathcliff önskat. ”(—)Earnshaw hade låtit inteckna vertenda tunnland jord han ägde för att få pengar att underhålla sin spelpassion med, och att han, Heathcliff, var den han hade förpantat egendomen till.” På så sätt lyckas Heathcliff med sina hämndplaner mot främst Hindley: att få släkten Earnshaw att förlora sina ägor. Han gör det på ett mycket taktiskt och listigt sätt enligt min mening. Han går inte alltför fort fram utan tar det bit för bit, tills han får det han sedan länge önskat.
Herr Lintons syster, Isabella, blir förälskad i den mystiske Heathcliff. Catherine försöker då få henne att inse att han inte är den han verkar vara. ”Tala om för henne hurdan Heathcliff är – en sådan som ingen vill ha något att göra med, rå och okultiverad, en tröstlös ödemark av tistlar och sten.(—)han är inte någon oslipad diamant eller någon pärlmussla till karl- det är en grym, obarmhärtig människa, ondskefull som en varg.” (s.112) Denna bildliga jämförelse visar att även Catherine, som älskar Heathcliff, tycker att han är rå och ingen som man vill ha att göra med.
Heathcliff gifter sig dock senare med Isabella och de får en son, men inte av kärlek, utan för att han senare ska kunna ta även Thrushcross Grange i sin ägo.
Catherine
Catherine Earnshaw (senare Linton), verkar vara en psykiskt instabil person. Som barn kunde hon få häftiga vredesutbrott så fort det inte gick hennes väg. Detta sker även när hon är vuxen, och leder delvis till hennes död.
Som tidigare nämnt så blev hon och Heathcliff snabbt vänner, när han kom till deras familj. Med åren verkar det som att deras känslor utvecklats till något mer än vänskap, dock inte öppet. ”(…)han ska aldrig få veta hur jag älskar honom- och honom älskar jag inte för att han är vacker, Nelly, utan för att han liknar mig mer än vad jag gör själv. Vad det än är som våra själar är gjorda av, så är hans och min likadana(…)” (s.88)
Trots att Catherine för Fru Dean bekänner sin kärlek till Heathcliff, gifter hon sig med Herr Linton. Mycket på grund av att Heathcliff, som jag nämnt tidigare, försvann och var borta i ca 3-4 år.
När Heathcliff återvänder vänds hela tillvaron upp och ner. Hon inser att det inte är hennes man, Herr Linton, som hon älskar, utan det är hennes barndomsvän, Heathcliff. På grund av att detta blir alltmer klart för Herr Linton, råkar han och Heathcliff i ett häftigt bråk, där även Catherine är inblandad. Hon tappar fattningen och låser under några dagar in sig på sitt rum, och vägrar äta. Hon hamnar i ett allvarligt psykiskt instabilt tillstånd och talar i tungor. Hon har diverse vanföreställningar och hallucinationer. Hon är rädd för sin egen spegelbild och anklagar både sin man och Heathcliff för att vara orsaken till det tillstånd hon hamnat i.
Fru Deans beskrivning av hur (sinnes)sjukdomen förändrat Catherine negativt, tycker jag ger en bra uppfattning om hur nedbruten hon är. ”Hennes ögon, som förut hade lyst och blixtrat, var nu drömmande och melakoiskt milda, och det verkade som att de inte längre såg de föremål som omgav henne.” (s.170) Catherine hallucinerade och var som sagt mcyket frånvaranade, och ett antal gånger blickar hon ut över heden från sitt fönster och säger att det är där hennes viloplats är; inte inne i kyrkan, utan ute, under bar himmel. Hon vill vara fri.
Hennes lidande upphör när hon efter en tids sjukdom föder en dotter, och dör i barnsäng. (Jag uppfattade aldrig ens att hon var gravid) Dottern blir kallad Catherine, till minne av sin mor.
Miljö
Jag tycker att miljöbeskrivningarna är invävda på ett bra sätt i själva berättelsen. Det är inte så som det kan vara i vissa böcker, att miljöbeskrivningarna blir som en egen del på grund av att de utgör långa stycken. i Svindlande höjder vävs miljön in i höndelserna och efter vad berättaren (huvudsakligen Fru Dean, Hushållerskan) ser och upplever.
Ett bra exempel på en miljöbeskrivning som gör att jag känner som att jag vore där själv är följande: ”(—)natten började redan falla på, och kullarna hade smält samman med himlen i en irvel av bitande blåst och kvävande snöyra.” (s.18) jag kan nästan känna kylan och snön som yr runt omkring mig, och känslan av att inte ha någon uppfattning om vilket håll som är vilket.
En annan mer detaljerad beskrivning som jag tycker ger en klar bild av vad berättaren ser är denna: ”Det låg en matta på golvet, riktigt fin, fast mönstret inte syntes för bara damm, där fanns en eldstad med en trasig pappersbård omkring(…)” (s.156)
Den historiska miljön framtäder i kontrast med hur livet ser ut nu i moderna samhällen. Historien utspelar sig under slutet av 1700-talet och in på början av 1800-talet. Det vanligatse sättet att ta sig fram på, förutom till fots, är i boken med häst. Dessutom verkar den vanligaste sysselsättningen vara, om man inte konverserar, att läsa.
I Svindlande höjder handlar det om två välbärgade familjer; Earnshaw och Linton. Det blir tydlig med tanke på att både Wuthering Heights och Thrushcross Grange är stora gårdar. Dessutom har båda familjerna tjänstefolk, som har hand om sysslorna i hemmet samt om barnuppfostran; I boken framställs det som så att de kvinnliga tjänarna får hand om barnen vid moderns död.
Detta leder in till frågan om hur kvinnorna framställs i Svindlande Höjder? Min uppfattning är att den stereotypa kvinnosynen är den som härskar; kvinnorna ska ta hand om barnen och hushållet, medan männen försörjer familjen. Både Catherine och senare hennes dotter Cathy, gofter sig båda i ung ålder. Catherine d.ä. väljer ju också att gofta sig med Herr Linton, trots att hon älskar Heahcliff. Detta mest på grund av att han har det bättre ställt ekonomiskt, än vad Heathcliff hade för tillfället.
Även tjänarnas sysslor skiljer sig; de manliga tjänarna arbetar ute på gården och med eventuell boskap, och kvinnorna håller sig inne i hushållet och städar, lagar mat etc.
Nu har jag tyvärr ingen exemplifiering, tagen direkt ur boken, som styrker mitt tyckande, men det är den övergripande bilden jag har fått när jag läst Svindlande Höjder.
Stämning
Genom hela boken tycker jag att det råder en mycket dyster och tryckande stämning. Mestadels tror jag det beror på de känslor som Heathcliff väcker hos de runt omkring sig. Det är mycket konflikter redan från början, när Heathcliff kommer till Wuthering Heights som liten pojke. När han sedan växer upp, fortsätter konflikterna uppstå kring Heathcliff eftersom han betraktas som en namnlös unge. Den dåliga och tryckande stämningen eskalerar yterligare när Heathcliff efter sin frånvaro, återvänder med planerna att ta över både Wuthering Heights och Thrushcross Grange. Hans ”infiltration” som senare ska leda till att han blir ägare av båda gårdarna, tar upp stor del av boken. Det känns som att när han är närvarade, förpestas allt och alla han kommer i kontakt med.
Ett belysande exempel på den stämning jag påstår finns genom hela boken är när Herr Lockwood är på Wuthering Heights andra gången för att bekanta sig med mannen han hyr av, Herr Heathcliff: ”Den glädjelösa andliga atmosfären började ta överhanden och kvävde den värme och komfort som omgav mig, och jag beslöt mig för att tänka mig väl för innan jag gav mig in under detta tak för 3:egången.” (s. 18)
Språk och stil
En sak som jag först och främst vill belysa i denna punkt, är gårdsnamnet Wuthering Heights. I direkt översättning blir det: Stormpiskande häjder. Jag vet inte om gården finns på riktigt eller om det endast är fiktivt. I vart fall så känns det som att man kan dra slutsatsen att det inte endast berodde på den höga höjden eller blåsten att Brontë valde detta namn. Jag kan tänka mig att Brontë även menar det bildligt talat; det är otaligt många upprörande konflikiter på Wuthering Heights i stort sett hela tiden Heathcliff är närvarande.
Sättet som personerna i boken tilltalar varandra är för, i alla fall för mig, ett tecken på att berättelsen utspelar sig i en äldre tid. I de flesta fallen tilltalas alla med Herr, Fru, Fröken eller unge Herr. Undantag är då personerna i fråga är nära bekanta, släkt eller liknande, då de istället tilltalas med förnamnet.
Egna tankar
Svindlande Höjder kan faktiskt vara den bästa utav dem klassiker vi läst under detta projektarbete. Jag tycker den har en bra blandning av kärlek, konflikter, tragiska händelser och vänskap, som gör den högst intressant. Jag kände inte en enda gång att boken blev långtråkig eller att det förekom några onödiga utläggningar eller liknande. Allt var relevant och jag hade svårt att lägga undan boken när jag väl kommit igång med läsandet. Det var alltid någon konflikt eller händelse som hela tiden fick mig att undra: Vad kommer hända härnäst, och hur ska det gå?
Trots att Heathcliffs närvaro färgade omgivningen mörk stora delar av boken, så fann jag vissa ljusare och mer positiva delar (har inget exempel nu) som balanserade det hela.
Jag rekomenderar helt klart att läsa Svindlande Höjder av Emily Brontë; en klassiker om kärlek och intrigier i en historisk, brittisk miljö ute på hedarna.
// Lisa
Klassikerhörnan 